Recension av James C. Scott (1976) The Moral Economy of the Peasant: Rebellion and Subsistence in Southeast Asia

The Moral Economy of the Peasant: Rebellion and Subsistence in Southeast Asia beskriver genom fallstudier spänningar mellan riskminimering och vinstmaximering – eller mellan lokala självhushållsekonomier och spridningen av westfaliska och kapitalistiska logiker under fransk kolonialism – i Sydostasien. Den försöker också förklara funktionen av moralisk ekonomi och subsistensetik samt varför småbönder ofta utgjort basen i olika revolutioner.

Scott använder dock inte strukturella förklaringsmodeller utan försökar ur ett fenomologiskt perspektiv förklara vad som gör småböder arga och vad som kan leda till en explosiv situation. Han försöker utröna vilka värderingar bönderna har, hur de definerar rättvisa och orättvisa och så vidare.

Han menar att deras värdegrunder bygger på materiell knapphet och osäkerhet. Umbäranden för självhushållsbönder har genom historien varit legio. I sydostasien har mandariners och ockupanters nycker och oberäknelighet har genom historien inneburit stora utmaningar. Produktionsunderskott har ofta lett till förödmjukande beroendeförhållanden. Bönder kan under svåra tider tvingas att pantsätta sitt framtida uppehälle — mark, boskap, redskap. I värsta fall leder produktionsunderskott, höga arrendeavgifter eller regressiv beskattning till hungersnöd och för tidig död. Till skillnad från riskorienterade kapitalister som spelar med sitt överskottskapital och låter andra betala sina misstag föredrar självhushållsbönder som lever nära den socialt accepterade och/eller fysiska marginalen att undvika katastrof framför att ta risker för att maximera sin avkastning.

Det riskminimerande bondehushållet väljer traditionella grödor och metoder framför moderna, som visserligen kan ge större men mer fluktuerande skördar. De som lever nära gränsen är också ofta beredda att betala ockerpriser för land, eller att arbeta otroligt hårt, för minimala produktionsökningar. De ratar också cashcrops samt kapital-, och teknikintensiva metoder för att undvika osäkerheter som skulder och fluktuerande marknadspriser.

Scotts tes är att självhushållsfamiljens centrala funktion – att producera tillräckligt med mat för att föda familjen, att köpa basvaror, och att betala legitima och illegitima pålagor av olika slag – är grunden för en moralisk ekonomi och en subsistens-etik i ”förkapitalistiska” och andra jordbrukssamhällen över hela världen. Säkerhet-först-principen och subsistens-etiken som handlar om rätt till existensminimum kan förklara varför fattiga bönder, fiskare, hantverkare etc. i olika kontexter uppfattar en maktordning som legitim eller underordnar sig en ordning som de uppfattar som illegitim. Men också varför de fattigaste av de fattiga bönderna har utgjort shocktrupperna i olika revolutioner.

I lokalsamhället utvecklas informella säkerhetsnät under flera sekel (mekanisk solidaritet med Durkheims ord eller socialt kapital med dagens terminologi). Dessa innehåller normer av reciprocitet, kollektiva lösningar, lokalpatriotism, framtvingad generositet och patron-klient-relationer. I sydostasien betalades skatter till centralmakten ofta kollektivt av byn. I svåra tider kunde patroner betala mer eller centralmakten kunde acceptera lägre skatteintäkter. Närhet och socialt tryck gjorde det rationellt att hjälpa varandra och risken för uppror gjorde att eliter inte helt kunde bortse ifrån underordnades rätt till existensminimum. Samtidigt kunde generösa eliter räkna med höjd social status, förstärkt lojalitet samt inkassering av varor och tjänster vid ett senare tillfälle. Hierarkier, gemensamma normer och värderingar samt religiösa föreställningar skapade/skapades av denna verklighet, som inte bör idealiseras och som inte var jämlik, men som gav en viss subsistens-försäkring.

I Sydostasien störde kapitalismens och kolonialismens utbredning dessa system. Kontroll över odlingsmarken försvann från byn till kapitalet/kolonialmakten; användarrätten försvann successivt och bönderna arrenderade mark eller blev jordbruksarbetare; många tvingades att odla cashcrops för att betala skatt; värdet av både mark och jordbruksprodukter styrdes av den opersonliga och fluktuerande marknaden. Lokala mandariner och patroner eller frånvarande markägare blev mindre beroende av vad lokalsamhället tyckte och mer beroende av marknaden och/eller centralmakten. Detta gjorde dem mer benägna att utpressa underordnade. Kolonialmaktens lagar och tvångsmakt skyddade kapitalet och såg till att arrenden och skulder indrevs utan pardon. Regressiva individuella skatter (head-tax) samt ”moms” på basvaror infördes. Dessa tog inte hänsyn till missväxt eller marknadsnedgångar och en överlägsen våldsmakt samt en effektiv administration gjorde att få slapp undan. Ökat förtryck, ökade skatter, missväxt och prisras gjorde att ”social banditery” och fredliga demonstrationer övergick till allt våldsammare revolter och ett motståndets subkultur som byggde på moralisk ekonomi, subsistens-etik och lokalpatriotism. Denna kunde vara en hörnpelare till, och förenades så småningom med, mer nationellt organiserade och ”medvetna” antikoloniala strategier och ideologier.

Idag kan boken tillsammans med strukturanalys hjälpa oss att förstå spänningar mellan påivrare av en utvecklingsmodell baserad på export av primärvaror från jordbruket och bönder som förordar matsuveränitet.

Intressant?

Advertisements