The Pakistan state (meaning primarily its Army, its Inter-Services Intelligence and secondly the PM and the president) is increasingly pushed against the wall. Its handling of the investigation on the Mumbai attack may become decisive for its future.

Obama often “talked tough on Pakistan” during the election campaign. In August 2008 USA unusually decided to publicly implicate Pakistan’s Inter-Services Intelligence (ISI) in the bombing of the Indian embassy in Kabul in July 2008. Musharraf did publicly banned various terrorist groups based in Pakistan in January 2002. However, apparently Washington knows that Pakistan has continued to use terrorism as an instrument of state policy and it is no longer silent about such matters in deference to Pakistan’s strategic role in the “war on terror”. [url=”http://www.nytimes.com/2008/08/01/world/asia/01pstan.html?hp”%5DNYT%5B/url%5D

Following the Mumbai attacks India implicated Pakistan as usual. Moreover a US counter-terrorist official said that “signatures of the attack” were consistent with the work of Pakistani militant groups such as [url=”http://www.cfr.org/publication/17882/”%5DLeT%5B/url%5D or JeT with links to both ISI and alQaida (and operating in Kashmir and elsewhere). [url=”http://www.cbsnews.com/stories/2008/11/29/world/main4637744.shtml?source=RSSattr=HOME_4637744″%5DCBS%5B/url%5D

A US congressional investigation into weapons of mass destruction presented today predicts terrorist attack with biological or nuclear weapons within the next five years. The report believe that Pakistan will be the most likely source. [url=”http://www.guardian.co.uk/world/2008/dec/03/terrorism-nuclear-biological-obama-white-house”%5DGuardian%5B/url%5D

What can Pakistan do in order to calm down an increasingly hairy situation?

Shaun Gregory head of the Pakistan Security Research Unit at the University of Bradford hopes that the Pakistan army and ISI are now willing to seriously subordinate themselves to the democratically elected civilian leadership of Pakistan. A leadership that want to cooperate in the Mumbai attack investigation and want to normalize the relation to India.

Then let’s see what USA, China, Russia and others may do.

War president-elect

Det ser ut och bli en stormig transitionsperiod. En rad problem hopar upp sig på den globala scenen förutom finanskrisen och det första amerikanska presidentbytet under krigstid på 4 decennier.

Ryssland-USA

Medvedev talade dagen efter Obamas seger om att mobilesera stridspetsar för att kontra de planerade och omstridda amerikanska missiljöldarna i Polen och Tjeckien. Detta har tolkats som en medveten provokation för att testa Obama.

medvedev

Medvedev varvar tal om kostruktiva bilaterala samtal med kalla krigsretorik. Kommer Obama välja diplomati och kompromiss, eller containment som föredragits av Bush II och delar av Östeuropa? Obama tog ingen tydlig ställning till missilskjöldarna under valrörelsen.

Pakistan

Samarbetet mellan USA och Pakistan visar att bilateralt samarbete i “terroristfrågan” utan att behandla andra problem såsom rättigheter och utveckling är dömt att misslyckat. Obamas hanterande av relationerna med Pakistan kommer att bli en mätare på hans förmåga. Hans hökagtiga uttalanden om eventuella osanktionerade militärinsatser innanför Pakistans gräns under 1a debatten med McCain fick mycket kritik.


Afghanistan

Fortsatt oroligt i Afghanistan. Afghanistan kommer att bli en av Obamas högsta priotiteter. Bushs strategi (med bl.a. Sverige som tross) att föra krig utan tillräcklig fokus på “hearts and minds operations” (dvs bistånd, statsbyggnad etc.) har misslyckats fundamentalt.

Kirkuk

Våldet mellan kurder och sunnimuslimer ökar i oljerika Kirkuk, något som förhalar en lösning på hur oljan ska fördelas. och som hotar att förvärra den relativa stabiliteten i lrak. Obama står inför många kniviga frågor här. Hur ska folket bäst dra nytta av oljan? Demokratisk kontroll (genom FN och staten) eller fortsatt huggsexa mellan Bush-trogna företag?

Iran

Ahmadinejad skickade ett gratulationsbrev till Obama efter valet men höll dagen efter ett svavelosande tal om USA:s nedrighet.

Vi undvek förhoppningsvis en amerikansk invasion i och med Obamas seger. De flesta nyktra bedömarna inser att diplomati och “confidence measures” i allmänhet och med Iran i synnerhet är att föredra framför isolering eller krig. Både USA och Iran måste tänka på reaktionära krafter på hemmaplan men de bör, tillsamans med bl.a. EU och Ryssland, föra dialog. Fortsatt cowboy-politik kan bara leda till att Iran blir en mer konservativt och eventuellt till tätare energi-, och militärsamarbete mellan Ryssland-Kina-Pakistan-Iran etc. och ökad polarisering mellan “väst” och “öst”.

Nordkorea

Nordkorea begränsar kärnvapeninspektiörernas rörelsefrihet medans Kina sägs mobilisera längs gränsen.

Gaza

Vapenvilan i Gaza i fara. Men har USA någon trovärdighet som förhandlare? Andra kanske kommer att kunna spela en mer positiv roll i Palestina-Israelfrågan.

Storasjöområdet i Afrika

Det upptrappade våldet i Östra Kongo ses som ett problem för EU, FN eller Afrikanska Unionen att lösa. En av de största humanitära katastroferna i vår samtid. Säkerhetsrådet måste ta ställning. Hur länge kan världen se på?

Relaterat
DN Vilket blir Obamas krig?

“Det finns utrymme för både glansfulla framgångar och farliga misslyckanden… Krig har under lång tid präglat USA:s ledare. Sedan andra världskriget har det varit regel och inte undantag att USA:s president lett nationen i krig… Men toleransnivån är låg för krig som har oklara mål, drar ut på tiden och kräver ett större antal dödsoffer.”

DN/NYT The hawk and the dove. Who is who?

“…Obama has emphasized the idea of soft power Americas ability to lead by moral example and nonmilitary actions and his challenge if elected, his advisers acknowledge, is to convince the world that an untested young senator also has a steely edge.”

The Washington Realist

Obama to inherit international mess

The weight of the world awaits

Intressant?